Bäste fallskärmsjägare årgång 1970/71

Här kommer årets häftiga örnbild med julhälsning från 113 Sture. Lite längre ner på sidan får vi berättelser av Sture och 135 Peter. Håll till godo!

Bra resultat för ”Bidrag till hemsidan”. Vi är 53 gubbar som bidrar och överskottet 870:- har vi skänkt till Rädda Barnen. Gött jobbat!

God Jul och Gott Nytt År

Karlsborg den 20 december 2023

201 Svante

♦

Julhälsning från 113 Orrhult

Har precis hämtat mig efter en släng av Covid. Trodde jag skulle klara mig eftersom jag fått alla 6 doserna. Dvs fullt besprutad!

Klart att grabbarna ska ha en Örn till jul. Som vanligt en kungsörn. Skickar även med en bild från Jubileumsboken 1952-1991 Del 1 där vår skolchef Magnus Eriksson skriver om tiden 66-71. På bilden kan man se sju tuffa grabbar och löjtnant Spång (även han en tuffing) efter tre veckor i snö och kyla. Skolchefen skriver bland annat om detta och en dimmig övning i Kalixtrakten vintern 67.

När jag läste detta kom jag ihåg när vi i Halland skulle landa bakom fiendens linje. Sikten var noll. När marken sent om sider blev synlig var man i princip redan med kängorna i en lerig åker. Snabbt samlades skärmarna ihop och just efter vi hört nästa gäng flyga över och komma ner genom dimman började ”kriget”.

En samling upphetsade rekryter siktade på oss och skrek för full hals: PANG PANG PANG. Vi som hade våra AK4-or laddade och klara började besvara ”elden” allt medan våra kamrater landade.

När vi brassat på ett tag så dök en stridsdomare upp och meddelade att alla fallskärmsjägarna var döda.

Jaha, sa vi. Vad dog vi av?

Jo, sa domaren. Det var meningen att fi skulle fått en transport med ammunition men den hade blivit försenad och om den kommit fram så…………. Vi hade vissa synpunkter på detta och frågade om transporten inte ingick i ”kriget.”

Ser framför mig lastbilen HELIKOPTER i filmen Repmånad från 1978.

God Jul o Gott Nytt År/Sture

♦

Krönika från 135 Peter

I augusti i år stannade vi till på Jägarskolan i Kiruna på vår väg upp till norska Lofoten. Efter 52 år var det mycket att ta in, bland annat flytten av stora stadsdelar – där de berömda Ralph Erskine-ritade bostäderna och gamla hotell Ferrum höll på att rivas. Lyckades också hitta gamla Jägarskolan, vilket väckte minnen och resulterade i följande krönika:

Har noterat att de stora moderna mediehusen börjat med/återinfört långläsning för att motverka all pågående snuttifiering i sociala medier och snabba nyheter. Här kommer vårt bidrag kallat

”Kalabaliken i Kiruna 1971”

Vi fallskärmsjägare från Karlsborg hade anlänt till den vintermörka staden och fick inkvartering på övervåningen i fjälljägarnas stora logementsbyggnad.

Efter några dagar började fjälljägarna bli sura eftersom de tyckte att det var konstigt och orättvist att inte vi deltog i bevakningen av anläggningens infart. Så till slut uppvaktade deras chef vår chef och kom överens om att vi skulle hjälpa till.

Vi, som kom från det fridfulla obevakade jägarlägret vid Vätterns strand i Karlsborg, hade ingen aning om hur vakttjänstgöring skulle bedrivas. Så det blev kvällslektioner efter ordinarie tjänst – vilket gjorde oss sura redan från början.

Men våra kloka och rutinerade lägre befäl ruvade på hämnd. Det här skulle göras enligt boken! Och det var inget som hade gjorts på länge vid Jägarskolan i Kiruna….

Så kom en tidig kolsvart måndagsmorgon på en av årets första dagar. Jag var själv schemalagd och började jobbet med att fälla ner den rostiga vägbommen, och hitta nycklarna i vaktkuren för att låsa grinden för de gående.

Det dröjde inte länge innan det uppstod en lång kö på tillfartsgatan. Varutransporter, värnpliktiga och allehanda personal skulle helt plötsligt kontrolleras! Hade de tillstånd?

Eftersom det var en av årets första dagar hade få, för att inte säga ingen, kommit på att eller hunnit förnya sina tillstånd.

Mattransporterna räddades av att matmor (som vi redan hunnit högakta för kökets kokkonst) kom springande i förkläde för att böna och be, och gå i godo för chaufförerna och deras bilar. Men resten fick vänta till dess något av deras befäl på insidan kom till vaktkuren och lämnade klartecken.

Plötsligt bryter sig en bil ur den långa kön och kör fram till oss vid vägbommen. Mannen som kliver ur beordrar oss att öppna både bom och grind. Den här galenskapen kan inte fortsätta, enligt honom.

Vår fråga blir självklart; och vem är du?

Han tycktes vilja explodera, men uppgav sig vara chef för Jägarskolan.

Ok, har du papper och tillstånd som visar det, då?

Det motvilligt uppvisade tillståndet hade som de flesta andra gått ut…

Överstelöjtnant Åke Clarence Jonsson ombads åka in till Kiruna och därifrån ringa till vår chef som nu var den ende, enligt ”boken”, som kunde ge honom tillstånd att komma in.

Efter denna måndag och följande tisdag behövde vi aldrig mer göra vakttjänst på Jägarskolan i Kiruna.

Och överstelöjtnant Åke, själv utbildad fallskärmsjägare 20 år tidigare, var inte långsint. Både han och många av fjälljägarna skrattade gott åt ”kalabaliken” när vi senare delade på några försoningsöl.

135 Peter Krejci

Jägarskolan i Kiruna låg vackert på en av stadens kullar mellan åren 1945-2000. Alla byggnader står kvar men huserar numera andra verksamheter.

Gamla Jägarskolan ligger långt från det riskområde som nu håller på att utrymmas.

Här, på andra våningen, bodde jag år 1971 års första fyra månader. Eller rättare sagt: här stod min säng och väntade medan jag oftare låg i en sovsäck ”någonstans i Sverige”. Huset är numera ett kontorshotell.

Här är den gamla vaktkuren. Till vänster om den fanns en vägbom och till höger ett staket med låsbar gånggrind. Passande nog (?) har Tullverket övertagit byggnaden…