.
.
Brev från Rolf Käck till Bengts hustru Maud den 12 mars 2020
Vi är många familjer och arbetskamrater i Karlsborg som efter beskedet om Bengts bortgång tänker på Dig Maud och Dina närmaste och minns er från tiden här nere. Vi vet ju att familjen betydde mest för honom men med sitt stora kunnande och starka personlighet har han också gjort oförglömliga avtryck hos oss befäl och värnpliktiga som hade förmånen att få ha med honom att göra.
Bengt kom till FJS i en tid när förbandets framtid var ifrågasatt. Vi kostade för mycket tyckte några beslutsfattare och kraven på oss att prestera goda resultat var höga. Vi fick dock alldeles särskilt goda resurser där det viktigaste var våra frivilliga, särskilt utvalda befäl och värnpliktiga. Att utbilda och fostra dessa grabbar samt alla elever vid olika kurser för yrkesofficerare och kadetter krävde ett kunnigt och moget ledarskap.
Bengt hade en gedigen militär skolning redan när han kom till oss från Kustjägarskolan och tog snabbt till sig våra specialiteter bl.a. fallskärmstjänsten.
Tjänsten ute i fält och i synnerhet under vintern var ju där som Bengts kunskaper var ovärderliga, han hade ju fått med sig massor av sitt kunnande under uppväxten. Skötsel av sig själv med klädsel, mat och all utrustning liksom hantering av skogsverktyg, skidor och pulkor var områden som han behärskade till fulländning och som de idag 70-åriga ”pojkarna” vittnar om att de haft stor nytta av under hela livet. Bengt hade en naturlig förmåga att fånga sina ”lärjungars” intresse . En historia eller en spännande berättelse om hur man kan fånga en hare eller ripa för att dryga ut matransonen fick ibland krydda en inte alltför rolig övning. Samarbetet med de övriga nordiska fallskärmsjägarskolorna, särskilt den finska, var omfattande och där var våra få finsktalande kamrater till stor nytta.
Vid FJS fick många befäl möjligheten att bli riktigt duktiga inom sitt gebit och några få uppnådde ”legendarnivån” – Bengt blev en av dem.
Under en allvarlig inställning till livet och en respektfull hållning till andra människor var han lättsam och rolig och helt enkelt en trevlig person att vara tillsammans med. Som ledare var han föregångsman och behövde aldrig tillgripa hårda tag för att få sina elever att göra sitt bästa.
Vid våra årliga träffar i Karlsborg med äldre och yngre årsklasser värnpliktiga och befäl har många frågat efter Bengt och berättat många goda minnen från tiden de hade tillsammans. Vi är många som har starka och ljusa minnen från vår tid med honom och dessa kommer att leva vidare bland alla tacksamma kamrater.
.
.
♦
.
.
.
.
En munter afton för några år sedan på Ferrum tillsammans med Bengt Kuoppala, Alf Josefsson, 232 Sven-Erik och fanjunkare Persson. Fanjunkar’n och jag gjorde en nostalgisk resa till gamla kända trakter i och runt Kiruna. /201 Svante
.
.
